Okej, nu är det så att jag har sagt i 7 evigheter att jag ska börja blogga igen, men jag är för jävla lat. Jag hittade ju bloggappen som jag använde lite men den laggade hela jävla tiden så lackade apa på den. Det jobbiga med att blogga är liksom inte att skriva, utan att orka föra över bilder på datorn, vilket jag slapp med appen. Dessutom har jag varit med Simon i cirka åtta hundra dagar i rad, och det har jag prioriterat. Men nu har han flyttat iväg från mig :/ Så nu känns det helt plötsligt som att mitt liv är världens tråkigaste och att jag aldrig har något att göra. Det har iallafall känts så i två dagar sen han åkte. Har inte jobbat på 4 dagar och det känns som en evighet. Mitt liv känns som en evighet där jag bara väntar på framtiden just nu. Väldigt poetiskt sagt.
Igår åkte jag pulka med Lovisa. Vi handlade pulka och fika i ungefär 1 timme. Vi åkte ett åk i pulkabacken, sen gick vi bara upp för att hämta våra saker. Sen körde vi fast med bilen. Fy sjutton. Idag har jag rensat garderoben.